Jag har alltid varit fascinerad av örter och dess egenskaper. Dock har jag aldrig tillåtit mig att "blomma ut" i det intresset.
När jag började på Knopp här i Karlskoga, så fick mitt blomintresse fart.
Och i samma lokal hölls en fantatisk hudterapeut, Marie, som öppnade mina ögon om hudvård.
När jag slutade där, så träffade jag en av mammorna på dagis.
Vi bestämde oss för att träffas över en kopp kaffe, och låta våra barn leka.
Hon hade samma intresse för örter som jag.
Sen var det igång.

Vi har gjort naturtvålar. Inget panduroskit nu, utan naturtvålar.
Med oliv, eller rapsolja. Kokosfett (kallpressad of course) och kaustiksoda.
Våra pannrum är fulla av tvålar på mognad :)
Vi har tillsatt socker i en del, för att få ännu mer härligt lödder. Och havregryn i en, för en peelingeffekt.
Här är min hög:



(Fläckarna ni ser är rost ifrån plåten de låg på när de torkade. De är ju frätande till en början pga kaustiksodan, men det försvinner allteftersom de torkar.)

Jag försöker att lära mig om naturmedicin, då vi bor i en skog där vi har otroligt mycket örter.
Så jag var ute och plockade massor med Styvmorsviol, och la på tork.
När jag fick ont i halsen, gjorde jag ett te på timjan och viol.
Båda örterna verkar slemlösande och bakteridödande, främst vid halsinfektioner.
Jag ska vara ärlig, det var väl inte det godaste jag druckit, men jag tror det hjälpte.
Om inte annat så hjälpte det för att hemgjort är skönast för samvetet :)



Den lilla burken är mitt läppbalsam på omsmältning; såhär blev det sen;



Väldigt gott och mjukt. Härlig doft av kokos och mörk choklad.
Både kokos och choklad är mjukgörande.
Detta innehåller olivolja som vegetabilisk bas, men jag ska även göra en med mandelolja.
Ca 25 % av oss människor blir torra av oliv, och då är det skönt med ett alternativ.

För att kunna göra salvor med olika egenskaper behöver man örtoljor.
Jag gör mina egna istället för att köpa.
Det blir billigare, och jag använder mina örter runtomkring mig.
Hittills har jag gjort maskrosolja, morotsolja och på "lagring" står nu lavendelolja och ringblomsolja.
De står i mitt köksfönster där jag har eftermiddagssol. Då blir de underbara!




Vi bor lyxigt.
Vi har en stor naturdamm på tomten. Där kommer ankorna bada sen.
Vi människor får gå ca 600 meter till en liten badplats. Går vi längre kommer vi till ett par klippor, där man nästan alltid är själv.
Där kan man lyxa till det på kvällen.
Finns det nåt bättre än att åka upp, skitig och svettig, och hoppa i iskallt vatten?
Jag är badkruka nr.1. Det ska inte hymlas med.
Men en kväll när jag var själv hemma, och hade jobbat ute hela dagen; då åkte jag upp dit.
Med mig hade jag min sockerscrub ( I love sockerscrub!) och schampoo.
I kvällssolen och på varma klippor tvättade jag mig i kallt insjövatten.
Man blir nästan religös såna kvällar :)

Min sockerscrub innehåller massa gott; kärnmandelolja, vitt socker, muscovadosocker, mustiga kryddor och rosenblad.
Lovley!

Så, 4 stycken Pekingällingar piper omkring härhemma i dagsläget.
Den femte, myskällingen, överlevde inte.

Men de som är kvar växer så det knakar.

Jag har ju skaffat mig ett par djur.
Först ut var Afrikanska dvärggetter.
Jag hämtade Emil och Ida i april, de var ca 4 månader då.

Här är Emil:



Och Ida:



Och så gav jag mig på att kläcka fram ankor.
Efter att de första 26 äggen gick åt h*lvete, så köpte jag in 20 ägg av Pekinganka.
De första tio utvecklades dåligt och föddes svaga och fel. Då kom vi på att det förmodligen varit för dålig ventilation i rummet där äggkläckningsmaskinen stod.
Så bättre ventilation och se! 5 ägg överlevde av de resterande 10 och kom ut normala!
Här är de första 3 av 4 pekingankor som föddes igår.



Ikväll kom den 5:e ällingen, och den sista.
Blev dock lite förvånad då det visade sig att det var en liten Myskanka i det ägget.
Hoppas kraken överlever, då hans gulsäck gick sönder innan han hann ut ur ägget.
Jag kollade in på hur det gick för honom (eller henne), och såg då att det rann ur ägget.
Tänkte att det fick bära eller brista så jag öppnade upp ägget.
Ungen hade släppt från ägget, men som sagt var hade gulsäcken gått sönder och kunde inte dras in.
Så jag klippte av den, och det blödde inget.
Gav den B och C-vitamin i vattenspruta och la den under värmelampa.
Och tro det eller ej, men den är pigg!
Så vi får se imorgon bitti om lillfisen lever.

Embla, som är vår dotter, har kommit in i en fas där hon stolt deklarerar att flickor tycker om hjärtan, och pojkar gillar grävmaskiner.
När jag försöker förklara att det också är tvärtom, och att BARN gillar olika saker, och att det inte finns några fel; så säger hon:
"Ok".
Nästa dag är det samma visa igen...
Hon näter samma fras, och jag nöter min fras.
Och jag tror att det gett resultat, för nu har hon börjat säga "barn gillar.."

Det är här är oerhört provocerande för äldre, och även yngre.
Men för oss är det självklart, och viktigt.
Jag är otroligt glad över att jag fann en man som delar uppfattningen om att barn ska fostras på samma sätt, oavsett kön.

Tio minuter efter att Embla kom ut, så fick jag ångest över att hon var en flicka.
Vad hon kommer få kämpa.
Emot förtryck, sexuell som psykisk.
Utseendefixering.
Utan att göra avkall på våra personliga intressen odlar vi en grund i henne, som vi känner att hon kommer vila tryggt på.
Hon får se sin far göra "kvinnogöra".
Och hon får se en mor som kan bygga, "hugga i" (om än motvilligt inombords :).
Och även bakar muffins.
Vi suddar ut könsrollerna så gott det går, och låter henne smaka på hela världen.
Hon ser att vi kan älska varann, och kyssas passionerat även utan smink och spackel.

Jag önskar att hon kan gå ut i världen och vara trygg.
Jag önskar inget speciellt yrke åt henne, eller framtid.
Bara hon är lycklig i sig själv.

Så barnet anmäldes till ett tredagars läger med ridning.
Hon är 3 år och hävdar att hon älskar att rida.
Iväg for vi imorse.
Jag har NOLL erfarenhet av hästar. Jag är allergisk, därav novisen.

Vi fick välja en liten, vit häst vid namn Bonita, hon nådde mig väl till midjan ungefär.
Lärarinnan: "Har ni stövlar med er?"
Jag: "Eh, nej?"
Lärarinnan: "Har ni inte!? Hon kan ju inte rida i Foppatofflor!"
Jag, som kände mig som världens sämsta morsa, blir utstirrad av tre preteen tjejer som ba "asså, jävla miffo som inte fatta det!"
Nåväl, ungen får rida utan stigbyglar, och jag gör en mental notering att stövlar ska packas in i bilen ikväll redan.

Hästen görs iordning, och jag står brevid och ser intresserad ut och tuggar allergitabletter...

Ut och rida lite, lära sig svänga med tyglar och gå slalom.
Jättekul.
Efter en halvtimme börjar Embla gnälla om kex.
Efter 40 minuter har hon kopplat på charmen, dvs; grinar omvartannat och hatar hästen. Hon vill ha kex.
Jag vill hem.

Till slut går vi till stallet och checkar in hästen (hur många gånger per dag borstar man en häst!?).
Lunch intages i sadelkammaren tillsammans med preteen tjejerna.
Småbrudar är inte mitt favoritsällskap.
Embla fattade inget av deras flams och blev blyg. (Tack för den.)
Sen hoppade två av dom studsmatta med Embla, så hon blev så glad.
Den tredje stod och tittade på, förmodligen hämmad av sin mor, för hon vågade inte leka och härja.
Embla hjälpte henne genom att ge henne en käftsmäll genom skyddsnätet.
Hrm..

Där borde vi åkt hem, men vi tog ut hästen igen och red över lite bommar.
Fältritt också och jag fick foten krossad av liten häst.
Sen började Embla grina och jag tog ett övertrött barn på armen och en häst i grimman och gick hem till stallet.
Borstade (igen) och åkte hem.
Nu sover hon, och jag hoppas hon inte är skadad för all framtid.

Imorn åker vi nog hem vid lunch.

Vi blev bjudna till Thailand över jul.
3 veckors bråk och tjurig unge senare kommer vi hem, väl medvetna om att vi hellre äter skit än återvänder till landet igen.
Nu, ett halvår senare har det sjunkit in.
Det var vackert, och framförallt intressant.
De saker jag, min man och vår dotter, gjorde och såg var underbara.
Och idag satt jag och kollade igenom bilderna jag tog på vår första utlandsresa som familj.
Och visst var det vackert..
Ibland måste det få sjunka in, och ta sin tid.

Börjar bloggen med ett sånt där "här-är-jag-och-jag-visste-inte-vad-jag-skulle-skriva-eller-fota"-inlägg.
Nåväl.
Jag har äntligen fått mig en ny blogg. Den gamla övergav jag dels för att jag kände att jag växt och gått vidare ur den fasen i livet. Och att den mer riktade in sig på mitt första år som mamma (vilket var en resa in det inre utav dess like).
Plus att jag värnar om min dotters integritet mer och mer, ju äldre hon blir.

Denna vända är det mer tänkt att jag ska dela med mig av mina fantatiska (fanatiska?) idéer som bubblar upp ur mitt inre.
Jag gick hem ifrån jobbet i slutet av Mars ("Men vad säger du människa!? Vaaaad ska du göra hemma!?), och skaffade mig två getter och 26 ankägg i en kläckmaskin.
Ankäggen dog, men getterna lever än :)
En ny omgång ägg väntas börja kläcka nu den 4:e juli.

Jag vill leva efter vad jag känner i mitt hjärta.
Jag vill ge min dotter tid, kvalité och kunskap om djur och natur.
Jag vill utbilda mig själv inom alternativa levnadsätt, och på så sätt utöka min, redan rika, livskvalité.

Jag är redan ett steg på väg.
I dagsläget så bygger jag ett höns/gethus inför vintern. Takstolarna bygger jag i detta nu.
Och det känns så himla kul!
Jag är en sån person som testar allt!
Jag har varit kock, svetsare, och nu senast jobbade jag i en blomaffär.
Och nu snickrar jag.
Skitkul!

Nu ska jag ta en kvällskaffe, och klura på bilder.