Så barnet anmäldes till ett tredagars läger med ridning.
Hon är 3 år och hävdar att hon älskar att rida.
Iväg for vi imorse.
Jag har NOLL erfarenhet av hästar. Jag är allergisk, därav novisen.

Vi fick välja en liten, vit häst vid namn Bonita, hon nådde mig väl till midjan ungefär.
Lärarinnan: "Har ni stövlar med er?"
Jag: "Eh, nej?"
Lärarinnan: "Har ni inte!? Hon kan ju inte rida i Foppatofflor!"
Jag, som kände mig som världens sämsta morsa, blir utstirrad av tre preteen tjejer som ba "asså, jävla miffo som inte fatta det!"
Nåväl, ungen får rida utan stigbyglar, och jag gör en mental notering att stövlar ska packas in i bilen ikväll redan.

Hästen görs iordning, och jag står brevid och ser intresserad ut och tuggar allergitabletter...

Ut och rida lite, lära sig svänga med tyglar och gå slalom.
Jättekul.
Efter en halvtimme börjar Embla gnälla om kex.
Efter 40 minuter har hon kopplat på charmen, dvs; grinar omvartannat och hatar hästen. Hon vill ha kex.
Jag vill hem.

Till slut går vi till stallet och checkar in hästen (hur många gånger per dag borstar man en häst!?).
Lunch intages i sadelkammaren tillsammans med preteen tjejerna.
Småbrudar är inte mitt favoritsällskap.
Embla fattade inget av deras flams och blev blyg. (Tack för den.)
Sen hoppade två av dom studsmatta med Embla, så hon blev så glad.
Den tredje stod och tittade på, förmodligen hämmad av sin mor, för hon vågade inte leka och härja.
Embla hjälpte henne genom att ge henne en käftsmäll genom skyddsnätet.
Hrm..

Där borde vi åkt hem, men vi tog ut hästen igen och red över lite bommar.
Fältritt också och jag fick foten krossad av liten häst.
Sen började Embla grina och jag tog ett övertrött barn på armen och en häst i grimman och gick hem till stallet.
Borstade (igen) och åkte hem.
Nu sover hon, och jag hoppas hon inte är skadad för all framtid.

Imorn åker vi nog hem vid lunch.