Ibland måste man låta det sjunka in...

Vi blev bjudna till Thailand över jul.
3 veckors bråk och tjurig unge senare kommer vi hem, väl medvetna om att vi hellre äter skit än återvänder till landet igen.
Nu, ett halvår senare har det sjunkit in.
Det var vackert, och framförallt intressant.
De saker jag, min man och vår dotter, gjorde och såg var underbara.
Och idag satt jag och kollade igenom bilderna jag tog på vår första utlandsresa som familj.
Och visst var det vackert..
Ibland måste det få sjunka in, och ta sin tid.




















Välkomna

Börjar bloggen med ett sånt där "här-är-jag-och-jag-visste-inte-vad-jag-skulle-skriva-eller-fota"-inlägg.
Nåväl.
Jag har äntligen fått mig en ny blogg. Den gamla övergav jag dels för att jag kände att jag växt och gått vidare ur den fasen i livet. Och att den mer riktade in sig på mitt första år som mamma (vilket var en resa in det inre utav dess like).
Plus att jag värnar om min dotters integritet mer och mer, ju äldre hon blir.

Denna vända är det mer tänkt att jag ska dela med mig av mina fantatiska (fanatiska?) idéer som bubblar upp ur mitt inre.
Jag gick hem ifrån jobbet i slutet av Mars ("Men vad säger du människa!? Vaaaad ska du göra hemma!?), och skaffade mig två getter och 26 ankägg i en kläckmaskin.
Ankäggen dog, men getterna lever än :)
En ny omgång ägg väntas börja kläcka nu den 4:e juli.

Jag vill leva efter vad jag känner i mitt hjärta.
Jag vill ge min dotter tid, kvalité och kunskap om djur och natur.
Jag vill utbilda mig själv inom alternativa levnadsätt, och på så sätt utöka min, redan rika, livskvalité.

Jag är redan ett steg på väg.
I dagsläget så bygger jag ett höns/gethus inför vintern. Takstolarna bygger jag i detta nu.
Och det känns så himla kul!
Jag är en sån person som testar allt!
Jag har varit kock, svetsare, och nu senast jobbade jag i en blomaffär.
Och nu snickrar jag.
Skitkul!

Nu ska jag ta en kvällskaffe, och klura på bilder.



KATEGORIER


RSS 2.0